Sandy

Min kusin ringde precis.
Hon berättade att hennes hund, min grannhund dog igår!
Han har varit sjuk ett tag nu under hösten, men igår kände inte hans husse och matte för att
se han så dålig längre så de tog honom till dokorn, och nu.. ingen mer Frans!
Det gör så ont i hjärtat på mej..

Jag mår dåligt för Emelies skull som mår aboslut skit just nu, för Frans och hon var verkligen
bästa vänner, Frans var som en lillebror för henne och som en extra kusin för mig!
Han var så speciell, verkligen en egen person!
Han och min katt Fritz var tex bästa vänner, så fint att se =)

Men nu är alltså Frans borta och det känns!
När Emelie ringde så förstod jag precis vad hon skulle säga och jag sjönk.
Och efter våran gråtfest över telefon så kände jag att mitt hjärta gick sönder lite! Fy vad ont det gör.. och detta var inte ens mitt husdjur, men vi stod ändå varandra så nära. Och en "person" som jag älskat i 13 år nu är borta!

Kan inte hjälpa att tänka på när det är dax för mina bebisar. För nått som jag är helt säker på är att när det är deras tur, (och som egentligen skulle kunna hända snart då mina katter är 12-15 år gamla) så skulle jag inte klara mej.
Jag skulle dö, om inte bokstavligen dö så skulle jag dö inombords.
Jag vet att för många som inte har djur, inte kan relatera till detta tycker att jag överdriver, men icke det finns liksom inte för mig. Men nu har detta hänt. Frans är nu borta för alltid och det känns sinnessjukt och det smärtar som fan!




<3
Älskade FrasseBrasse vila nu!