Skrollan
Var ju ett tag sen jag skrev här i bloggen, igen...
Sen sist jag skrev så har hela mitt liv krossats i spillror! Min älskade katt Skrollan gick bort förra veckan! Nästan 19 år gammal så tog vi beslutet att låta henne somna in, hennes ålder hade tagit ut sin rätt och hon var dålig och skruttig! Hon somnade in hos veterinären i min famn, lungt och fint.
Men jag är så förkrossad, min älskade lilla bebis finns inte mera.. Hennes sista timmar/minuter snurrar i mitt huvud hela tiden och jag får panikångest och gråter okontrollerat! Jag vet att min bebis har haft det bästa livet en katt kan ha. Bott på landet, varit drottningen på tronen över de andra katterna i byn, råttjägare utan dess like! Hon hade den bästa personligheten jag någonsin träffat, både på människor och djur. Hon var helt ärligt min själsfrände och nu är hon min ängel, det är jag övertygad om! Jag kommer föralltid sakna mitt hjärta och jag kommer aldrig känna mej riktigt hel utan henne, det var HON och JAG sen jag var 6 år gammal och ingen kommer någonsin ta hennes plats i mitt hjärta! Tack älskade Skrollan att just DU kom till mej och stannade så pass länge som du gjorde! Tanken på att hon inte finns i fysisk form hos mej längre är outhärdig men det är nått jag får lära mej att leva med! Älskade ängel
Tack för allt! ♥♥♥
