Sandy

Sitter på bussen påväg hem till Mamma!
Idag har det varit en lite knäpp dag! Kunde absolut inte somna inatt, det är ju nackdelen med att jobba skift, man får en otroligt störd sömnrytm! O så hade jag väldigt ont i magen oxå! Så jag hoppade över träningen idag :/ nu när jag har kommit igång med det så får jag lite ångest när jag inte tränar!

Gick upp efter 12 o då började jag baka scones. Mumsa i mej det o sen somna jag igen! Vakna igen vid 16 med både ont i magen och i huvet! Hmm.. så jag bestämde mej för att åka till landet, kan behöva lugn och ro och frisk lantluft! :)

God morgon!
Sitter o äter lite frukost, men måste skynda mej för stepen börjar om 45 min o då är det 20 min promenad ner till stan! Brukar vara en hel del folk som går på stepen o jag vill ha min plats längst bak o då måste jag vara i tid!

Är preciis nyvaken på detta underbara foto! Ser även sjukt skel ut men det var bara för att jag kollar på skärmen o inte in i kameran! (så ni vet) ;)

Men min kropp säger annat! Vaknade av en hemsk nensvärk o tabletterna jag tog för snart en timme sen har fortfarande inte kickat in, totalt värdelöst!

Nu ska jag ta mej en vaaaarm dusch sen fixa i ordning mej lite för jag ska ut o äta med familjen sen, fira svågern som fyllt år nyligen! Ciao

Sitter och dricker kaffe och äter en Bärry youghurt!
Vill inte äta förmycket men samtidigt behöver jag ha energi för jag ska nämligen köra
mitt livs första Attack pass snart!

Jag kommer ärligt talat dö, usch jag är nervös för tusan!
Mina kompisar har kört Attack varje Tisdag nu i ett par veckor men jag har lyckats undvika det varje gång ;)
Tydligen är det packat med folk på det här passet och folk svättas som tokar och man vill typ spy efteråt haha!

                          

Alla som känner mej vet om min passion till djur och djurrätt!
Mina katter betyder allt för mej <3


Skrollan är kärleken i mitt liv! ♥
hon är 18 år så jag har haft henne sen jag själv var bara 6 år gammal!
Utan henne vet jag inte vad jag skulle göra, hon bor kvar hos min Mamma på
landet där hon kan gå ut och in som hon vill. Men åldern har satt sina spår och hon börjar
bli lite trött och är inte lika alert som förr! Men hon kommer föralltid vara mitt hjärta, min bebis! :)


Fritz blev 13 år! ♥
Åh vad jag älskade den här kissen!
Han var så himla speciell för mej, vi tog hem honom redan när han var några dagar gammal!
Vi fick nappmata honom då hans Mamma inte kunde ta hand om honom! Han kurrade högt som en helicopter, han
hade ett väldigt speciellt jamande han ÄLSKADE mat haha min lilla tjockis! Goa Fritz jag saknar dina stora fina
tassar och din härliga långa päls! Saknar dej förevigt!


Daisy min underbara Rusian Blue! ♥
Hon lämnades in för avlivning när hon bara var några dagar gammal.
Hon och hennes kullsyskon var såkallade oönskade ungar! Men avlivningen stoppades i sista sekund och
de togs till ett katthem! I och med att hon aldrig haft en Mamma så blev hon nappmatad från
första stund och därför alltid tytt sej till människor! När jag såg henne på Livbojens hemsida och 
visste att det skulle bli min katt! 
Daisy som från början hette Silvia är energisk, påhittig, klumpig, mysig, busig och en himla glad katt!


 
Teddie sist och minst men så älskad! ♥
Min lilla Teddie är också en katthems katt!
Hans Mamma hittades i en lägenhet med 16 andra katter, de alla blev omhändertagna
för de var alla i dåligt skick och undernärda! Nellie fick föda sina 3 ungar var av 2 klarade sig med
livet i behåll! Teddie hade en tuff start i livet då han inte fick i sej av utav sin Mammas mjölk och fick äta massa
mediciner som gjorde att han växte dåligt! Men han klarade sej och kom till mej bara vid 8 veckors ålder då det blev strul med
hans Mamma och i det jourhemmet de var i! Min lilla Tuss är en liten pratpåse som älskar att väcka mej genom att bita lite i min näsa, dra mej i håret osv ;) Oj oj vad du betyder mycket för mej min lilla minigris!


Ger man kärlek får man såå mycket kärlek tillbaka och det betyder allt!
Även om de inte kan prata som oss så uttrycker dom så mycket känslor genom ögonkontakt och
kroppsspråk!
Underbart!

Kom precis hem från stan...
Jag var och fikade på stan med Marina, Johanna och Josse på Waynes.
Efter en stund kom det ett litet gäng med småpojkar på typ 8-10 år.
De börjar härja som fasen på gatan mellan Waynes och McD. De drar sönder alla ballonger utanför McDonalds, bråkar med varandra som fasen, tar strypgräpp, slår ner varandra, sparkar varandra osv. De trashar cyklar som satt i cykelställena , spottar tuggummi överallt som de sedan stoppar i munnen igen...

Och Inte en människa säger åt dem att lägga av inkusive oss som satt och kolla på dom. Efter kanske 40 min så går nån kille från Waynes ut och säger åt dem att ställa upp cyklarna de stått och hoppat på, men ungarna vägrar och efter ett tag med ännu mer trashande och slagsmål så går de där ifrån.

På min väg hem sen så möter jag dessa ungar i Nyforstunneln, först omringar de mej med sina cyklar och några utav dem som gick runt försökte prata med mej o sa "Alltså dom är CP allihopa" och jag kunde inte annat än att hålla med honom, och sen kommer samma unge och tar mej på ARSLET! Alltså verkligen gräppar tag! DÅ lacka jag kan jag säga!

Jag stannade och börja skälla ut ungjävlarna!
Typ att "Nu killar går ni förlångt, jag har sett hur ni har hållt på utan för McDonalds och det är INTE okej att bete sej som ni gör. Och ta en okänd människa på rumpan, kom igen nu killar skärp er!" Och de bara "ah men det var ju inte jag.." HA tror han inte att jag såg han, men jag fortsatte "Jag bryr mej inte om vem det var, ni måste lägga av allihopa, man beter sej inte som ni gör"
Sen gick jag därifrån...

Fy FAN va arg jag var efteråt, småkillar på 9-10 år som håller på sådär, hur fan ska det gå för dom när de är 20? Och varför var det ingen som gjorde nått? Men vad ska man göra? Kan man typ ringa polisen och anmäla så små BARN för skadegörelse och sexuella trakasserier? Vad hände med respekt för vuxna??
Nej jag blir fan mörkrädd för sånna vidriga små barn och tycker även synd om dom, för vem har lärt dom att detta är ett okej beteende?

Nej nu ska jag vila innan jag ska gå till jobbet!
Ciao

(Ännu ett lite deppigt inlägg)

Varför kan jag bara inte släppa och gå vidare för?
Jag vet att det aldrig kommer att bli nått, ever, så varför ändå hoppas?
Jag har ju varit intresserad av en kille på mitt jobb ändå sen jag började där för 4år sen.
Han har allt jag typ letar i en kille men han har varit upptagen hela tiden i 2 olika förhållanden!
För ett tag sen pratade vi och han frågade mej rätt ut om varför jag blir så nervös runt honom haha.
Var ju ingen mening med att ljuga så jag berätta som det var, han skrattade till och berättade att han kände likadant!
Jag höll på att dö ärligt talat. Vi pratade ett bra tag och det sista han gjorde var att krama om mej och sen sa "Lova mej att du inte är ledsen för min skull, för jag vill aldrig se dej ledsen"

Alltså helt ärligt har jag gått och ältat och spelat upp vårat samtal i hjärnan miljoner gånger sen det hände i somras och jag kan inte släppa det! Det gör seriöst ondare nu än innan han sa nått. Han är nämligen fortfarande ihop med sin tjej och han ignorerar mej mera nu än innan. Och jag förstår ju att han kanske ångrar vad han sa eller typ skäms för han är ju som sagt en sambo med en tjej han älskar. Inte fan skulle han göra slut med henne för att bli ihop med mej. Och även om de skulle göra slut imorrn tror jag inte på att han skulle bry sej om mej mera för det...

Fan det här äter upp mej långsamt innefrån och jag hatar det!
Känner mej så sjuuuukt patetisk som inte kan släppa, det tar bara en massa energi till nått som bara är en fis i rymden!
Fan!

Tårarna började trilla där jag hörde texten, man har ju hört den här låten
miljoner gånger förut men nu slog den mej sjukt hårt och jag ska verkligen ta till mej av hans ord!

Ibland önskar jag att man bara kunde stänga av.
Bli kall och bara köra på utan att behöva tänka eller känna!

Måste sluta förvänta mej saker för man blir bara besviken i slutet varje fall.
Iband känner jag att jag kommer aldrig någonsin gå vidare med mitt liv, att jag bara står
och trampar på samma jävla fläck hela tiden!!

Gillar verkligen inte att vara den som klagar eller vara den som är deppig, men just nu känner jag såhär.
Är glad över att jag har mina fina vänner varje fall som gör mej glad =)

Det här var ett litet konstigt inlägg kände jag men ja.. jag känner mej bara så trött
på allt just nu!

Hej!

Åh jag är så glad för jag och Tove har bestämt att vi ska ut på en resa i Januari :)
Vi har så många önskemål så det kommer bli svårt att välja, men det lutar nog åt Miami eller
Karibien kryssning =)
Jag håller tummarna lite för att det blir kryssningen, tror det skulle vara helt underbart!

Men innan Januari är det ju Oktober (duh) och då ska jag och Mamma åka på en sista minuten, åh vad jag längtar! Resa är bland det bästa jag vet, men det blir också rätt krångligt när man har katter. För tyvärr har jag inte många runt mej som gillar eller kan ta hand om katterna medans jag är borta och det är lite trist! Men det ordnar nog sej!


 
Skepp o håj!